Lotta

Man hör vinden lite här. Eller om det verkligen är vinden vetetusan. Det är väl bilar som kör. Bort bort. Så som han ska imon. Bort. Medans jag ska stanna. Det är varmt och äckligt här. Men precis här här är det kallt. Om ryggen är det kallt. Elementet är det. Kallt. Kuddar gör ingen direkt skillnad när underlaget är hårt. Inte efter en stund. Då gör det ont ändå. Ändå har jag dem. Kuddarna. Fast han och jag brukar sova utan. Jag sa ju det. De gör ingen nytta. Vi har varandra som kuddar. Ont gör det nu. För golvet är hårt. Kudden skulle lika gärna kunna ligga kavr i sängen, för det känns ändå som om jag sitter direkt mot golv. Golv ska man inte sitta på. Bara tillsammans med andra. Golv ska liggas på också. Men inte själv, utan med en, nån, den. Och just nu ska han sova, just nu ska han snart åka iväg. Bort härifrån. Jag är kvar. Intalningsmetoden. Bara 4 veckor, bara. Inte ett år, inte. HJÄLPER INTE. Fan i helvete. Längtar. Saknar. Det är varmt att sova två i en smal säng. Det är varmt att sova två i en stor säng. Allt blir varmt i varmt sommarväder. Vattnet blir det, luften blir det, andningen blir det, huden. Hellre sova två i en varm säng i ett rum med klibbig luft än att sova ensam. Kuddar hjälper verkligen inte. Hans klibbiga varma rygg under min handflata. Så är sommar. Ösregn mot varm asvalt och regnmotvarmasvaltslukt. Så är sommar. Myggbett är ta mig farao sommar. SÅ är sommar. Värme, svett, blött, pytteskin och röda märken. Det är min sommar. Så är min sommar. Jag har ont i rumpan. Hårt golv ska inte sittas på ensam. Frukost kan man skita i, man kan ha pussbuffé som frulle. Sen tar man en glass som efter-frukost. Sen glömmer man att äta. Sen äter man en familjepizza tillsammans. Och sen pussas man hela natten. När man vaknar av att man blir pussad på. Så är sommar. Jag glömmer bort att andas. Inga måsten. Längtan att få prata hela kvällen med fina människor. Saknad. Att göra knäppa saker och bara göra. Inte planera, bara göra. Jag börjar inbilla mig att rummet är svalt nu men det tror säkert fan inte det är. Bara här. Under fönstret som viskar vind (vind av bilar som åker bort) och kvällssvalka. Mot kallt element. Pappa har inte lagt sig än. Det ringde i telefonen och han pratade nyss med mamma som lagt sig för tider sen om något med akuten. Jag vet inte. Kudden gör fasen inte nån nytta. Att sova ensam är som att köpa en Igloo-glass utan att ha någon att dela med. En finess som inte blir använd. Att använda alla finesser. Så är sommar. Jag snackar skit. Godnatt.