hösten/vintern 07
Har nyss läst igenom alla minnesvärda mejl i min inkorg på hotmail.. Vissa väcker jävligt starka känslor. Eller får mig i alla fall att minnas de där känslorna. Helt sjukt hur besatt man kan vara av en person egentligen. Helt sjukt hur mycket detaljer man kan spara i hjärnan för att sedan mejla ALLA ALLA detaljer till bästavännen i Thailand. Helt sjukt hur jag inte kunde se det uppenbara. Hur jag kunde vara så förbannat blind. För när jag tittar på datumen var det inte långt innan jag fick det bekräftat genom ord. Ord och annat. Helt sjukt är det. Hur min värld så kunde kretsa runt en person vars värld inte var jag.
Tycker synd om mig själv som 14 bast. Kunde ingen sagt åt mig, eller hjälpt mig på nåt jäkla vänster. Nej. Det var väl meningen att jag skulle slösa bort ett år av högstadiet. Vem vet, hade jag inte gjort det hade jag kanske aldrig varit där jag är idag. Så på så sätt var det bara bra att ingen klappade till mig och sa åt mig.
För dem jag har idag vill jag inte byta bort mot något.
