Lotta

Ledsen tjej som precis missade de vita höga shorten, 34orna, på HM's hemsida. Sök upp mig, snälla. Jag skulle behandla er så mycket bättre än någon annan. Hör av er.

Sitter och försöker reda ut något om kokbokens historia. Himla skojigt? Ehm.. Nej. Men stötte på en bild på chokladpudding (boken ifråga tryckt 1999). Blev sugen, begav mig mot skafferiet. Jag plockade fruktande fram paketet. Tittar på utgångsdatum..... 2008. Jahapp. MEN, mor min säger alltid "pulver blir inte gammalt". Hon sa det även denna gång. Så ja, fram med mjölk och börja vispa i pulvret. Något (mycket!) svårlösligt. Bildar små klumpar istället. Men pulver blir ju aldrig gammalt, ICKE ett förglömma! Så jag plockar fram min bästa visparm och vispar på. Och jodå, visst löser det sig. Vispvisp och så in i kylskåpet. Återstår att bedömma smaken...

Ska det vara meningen att det är över 17 jädra grader när jag är sjuk?! Va?! Stackars lilla mig då. Och JA! Det är så jäkla synd. Fattar inte hur så mycket snor kan rymmas i mitt tryne alltså, blir galen. Halsfan slutar inte göra ont heller. Och man ska ju inte sola när man är sjuk. Nej, justdet. Så efter lovet kommer jag mötas av fräknar som BORDE sitta på mig men som inte gör det! Som om det inte vore nog med det så har jag mensvärk också. Kan det bli värre? Funderar... NEJ! Och snart säger mobilen (har satt alarm) till mig att skriva på PA-rapporten med. Halleluja vilken dag jag kommer få! Så himla härligt att sitta och snyta sig, skriva ett ickeexisterande syfte och TITTA på det fina vädret genom fönstret. Aaaaa. Är nära ett psykiskt bryt alltså. Önskar jag hade hittat på nån mirakulös snabbkur som skyndade på denna förkyldningsprocessen utav bara den. Må smaka hur illa det vill. ORKAR INTE VARA FÖRKYLD MER. För faaa-aan.