mycket att få skrivet idag...
Känner min nästan överväldigad.. Hur i hela friden kan det pendla så? Man börjar ju undra. Visst, jag brukar ha humörsvängningar. Skratta mitt i gråtattacker och så, men detta är kusligt. Fast skönt. Att en så livsviktig och dödande känsla kan försvinna så. Hur klumpen i halsen kan lösas upp så. Tänk vilka vänner jag har. Som inte dömmer mig. De visar i alla fall inget. De stöttar, de förstår, de lyssnar och kommer med fina små förklaringar. Försöker hitta anledningar, försöker hitta lösningen som jag är för blind för att se. Det är inte alltid de hittar en lösning. Men de guidar mig in på rätt väg. Vet inte om jag hittat lösningen heller. Eller uppenbarligen. För hjärtat är lätt och klumpen är upplöst. Ryser lite. Lyssnar på Socker. Tänker på honom, som faktiskt äger mitt hjärta. Det måste vara så. Kan inte förstå något annat. Kan inte tänka mig annat. Skulle aldrig förstå annat. Det är ju helt utom logikens lagar. Det var väl därför jag var så himla nere. Så himla nere, med kinden mot golvet. Hjärtat i panikrus och tårande ögon. Nu har jag svikit mitt så trogna halebop för en trea. Men att skicka första gratis-smset till honom vägde upp skulden. Konstigt hur något sånt kan värma hjärtat. För ja, mitt hjärta känns varmt igen. Hur det gick till bryr jag mig inte det minsta om. Jag är bara tacksam. Så jäkla tacksam. För inget får ta slut, inte nu, inte sen, inte då, inte någonsin. Inte om huvudet och hjärtat inte är överens. Och de är inte överens om att något är slut. För nu är de återigen överens om att det är running. För vi älskar honom. Hjärtat, huvudet, kroppen och jag. Att det är skola imon är nästan en piss i nissan. Bara hjärtat dunkar varmt.
och där vände det (förhoppningsvis)
Dagens humör: nere nere nere, ångest, klump i halsen. nu - ok..
Dagens borde: skicka in kokbok till tryck. fullbordades ej.
Dagens frisyr: platt med några fjongar.
Dagens smink: inget, som vanligt.(där ljög jag, brukar ha rouge).
Dagens klädsel: bästajeans, linne, två stickade tröjor.
Dagens planer: dricka en till kopp te. sova. inte gråta över skolan.
Dagens materiella vill ha: vill ingenting ha idag.
Dagens fundering: gud vet alla funderingar. faktiskt.
Dagens beroende: ledsen/arg/sorglig musik.
Dagens finaste: bästa vän på hundpromenad.
Dagens längtan: bort. lov. student.
Dagens superlängtan: skolans sista dag och begravning.
Dagens låt: Karma police - Radiohead
det finns små trick som får folk att ge mer än du är värd
har ingen som helst lust. inte till något. förrutom att få sitta med någon som inte heller har lust och dricka te, för det är så in i helv kallt. in under huden. dricka te. se ledsen ut. inte behöva bry sig om man ser ledsen ut. skita i vilket. vill bryta ihop. orkar inte. önskar jag var ensam hemma. vill skrika och gråta. bli arg på något föremål och göra det ont. aaaaa. hatar denna känslan.
.
klump i halsen. fy för skolan...
LOOOOOOOOOOOOOV (skolångest..........)
Men! Tänka sig! Jag har sportat på sportlovet! Eller, ja, rört på mig under ett lov. Vilket nog aldrig tidigare har hänt.. Duktiga flickan. (å fy vilken kropp sedan, damn. haha, skoja. fast ändå inte. he he he)
ps
förresten är ni 2 gökar som läser/kollar/vad-ni-nu-gör här gulliga gökar. haha, sov nu!
men hur tänker man ens tanken att slå på hoppípolla nu. nånstans har det ju slagit slint
men apa. för en gångs skull gjorde jag som alla andra och tog mig en titt på fejset. well, om det beror på det eller inte så är jag på lagom kul humör nu. kvällsdepp/kvällsångest är inget att hänga i julgranen. det är riktigt sån där söndagsångest.. och jag är tillochmed ledig imon (om man låtsas som att jag inte har en lektion halv 4).
jag ska kolla på the one and only one tree hill nu. så länge natte o haley och jag och ninne håller ihop så är väl livet rätt gött ändå! sleep tight bunnies
å just det, hej, inte igår
Såg en man idag. Som om det vore något udda, speciellt. Men ja, det var det faktiskt.
För jag såg honom när jag gick hem från stan. Han skyndade, det syntes. Han drog sin rullväska efter dig, ryckte lite, vände sig om någon gång. Precis som om han försökte säga ifrån att: men du, hallå, lägg på ett kol, jag har bråttom, märker du inte? Han gjorde nog inte det, för det mesta brukar folk nog inte prata med sina väskor, kanske mer med sina envisa hundar som inte vill gå ditt hussen vill. Hur som helst så såg det ut som så. Han gick där i sölet, i blasket och drog väskan. Skyndade sig, det såg jag.
Han kan ha kommit ifrån tågstationen. Han kan ha varit på väg hem till sin fru. Han kan ha varit på affärsresa med jobbet. Han kan ha längtat ihjäl sig efter sin fru. Han kan ha skyndat sig därför. Han kan ha skyndat sig därför att han längtade så efter att få lägga armarna omkring sin fru och pussa henne på munnen och säga: Nu är jag hemma. Han kan ha varit gift med henne i flera år. Han kan ha älskat henne lika mycket som den dagen de gifte sig med varandra. Han kan ha varit lika förälskad i henne nu, efter 27 år. Han kan ha skyndat hem till henne.
Och det kan ha varit därför han ville att väskan skulle rulla lite fortare.
