borde sova
trött på gropar. trött på att falla ner i dessa jävla gropar. plötsligt ligger man på bottnen. och plötsligt är allt bra igen. men varför? var ifrån kommer det? känslan av hopplöshet, ensamhet. allt känns tråkigt, ledsamt, dåligt. vill bara gråta. och för det mesta gör jag det också. några minuter gråt senare kan jag skratta. asgarva. åt ingenting. precis som att jag gråter och mår dåligt över ingenting. hade det ändå varit på grund av något, fine, men nu? det fyller fan ingen som helst funktion i mitt liv.
