Lotta

I forget to say out loud
How beautiful you really are to me

I forget to say out loud
How beautiful you really are to me

I forget to say out loud
How beautiful you really are to me

♥

- du är fin oavsett

- sådär

- ja, sådär fin att man trillar av stolen när man ser dig när man inte är beredd. eller sådär att man liksom glömmer stänga munnen ibland, och man ser ut som ett fån med gapande leende. eller sådär som när hjärtat struntar i att slå ett slag när man ser dig bakom hörnet

sådär fin

Det snöade idag. Exakt klockan 11.10 snöade det i en liten lite stund. Sen började det regna istället, men jag och Nino såg minsanna att det snöade!

Ska packa det sista nu ikväll, och sen lämnar vi huset om cirka exakt 7 timmar och 18 min. Pigga, goa och glada. Vi pickar upp Caisa och sen till Göteborg och sen GREEEEEK! Ska bli riktigt skönt.

Så hejdå på er blekfisar (som även jag är just nu) och ha det gött i Sverigeland!

Mina fötter bränner. Fotsulan liksom bränner. Knävecken värker. Och det känns som om jag har växtvärk varje centimeter mellan knäna och anklarna. Fotsulorna bränner. Svider som om jag skulle ha bränt mig av solen. Fast jag vet att så är det inte. Dem bränner för att jag har varit med Honom. För att vi gick lite här och var igår. För att vi slutade upp på en trappa i metall högt upp. En sån trappa där man är rädd att fastna med hälen i trappsteget bakom när man går nedåt om man är barfota. Tillsammans med Hans vän hamnade vi där. På trappan alltså. Men ingen av oss var utan skor. Vi hade inget att vara rädda för. Fast jag hade bara sandaler. Det är därför det bränner. Det gör det därför att jag inte använt dem många gånger. Och sulan är lite blank. Så det är därför. Jag var inte rädd för att riva av hälen när jag gick ned. Jag var för upptagen med att vara lycklig. Vara älskad. Vara kysst och upptagen med att kyssa. Vi hamnade där med två kolsyrade drickor och en utan. För att Han säger att man vill ha det när man är törstig. Pussarna intill drickan smakade lite som hallon. Lite som någon isglass som jag inte vet vad det är för någon. Kändes bara som så. Vi hamnade där. Med eld och rök i luften och drickor. Vi pratade lite om saker. Kanske om tatueringar, kanske lite om gin. Det bränner för att jag somnade med Honom. För att jag vaknade i samma säng. Vi somnade tidigt för att vara oss. Vi åt frukost lika sent som vanligt. Vi skulle gå på stan. Men vi fastnade lite i varandra i soffan. Fastnade liksom i sommarlovet och i pussar som vi behöver ta igen. Så därför bestämde jag för oss att vi skulle bada. Min havs-oskuld denna sommarn skulle tas. Jag måste undermedvetet sparat den till honom. Vi gick till en strand och badade. När vi hade låtsats som om vattnet var djupt torkade vi. Och när vi lade ihop handukarna och låg tätt och tittade så att ögonen nästan blev ett, då kändes det som om vi var någon annan stans. Utomlandsstans. Det bränner för att vi gick tillbaka igen. För att vi gick hand i hand i bar överkropp och bikini. För att det är så fasligt skönt att Han är hemma. För att vi slått rekord i pussar och kyssar och kramar. Det gör rätt ont. Men Han är hemma. Så bränn mig, riv mig, bit mig. Det rör mig inte.

Tur att jag snart ska äta!