å just det, hej, inte igår

Såg en man idag. Som om det vore något udda, speciellt. Men ja, det var det faktiskt.
För jag såg honom när jag gick hem från stan. Han skyndade, det syntes. Han drog sin rullväska efter dig, ryckte lite, vände sig om någon gång. Precis som om han försökte säga ifrån att: men du, hallå, lägg på ett kol, jag har bråttom, märker du inte? Han gjorde nog inte det, för det mesta brukar folk nog inte prata med sina väskor, kanske mer med sina envisa hundar som inte vill gå ditt hussen vill. Hur som helst så såg det ut som så. Han gick där i sölet, i blasket och drog väskan. Skyndade sig, det såg jag.
Han kan ha kommit ifrån tågstationen. Han kan ha varit på väg hem till sin fru. Han kan ha varit på affärsresa med jobbet. Han kan ha längtat ihjäl sig efter sin fru. Han kan ha skyndat sig därför. Han kan ha skyndat sig därför att han längtade så efter att få lägga armarna omkring sin fru och pussa henne på munnen och säga: Nu är jag hemma. Han kan ha varit gift med henne i flera år. Han kan ha älskat henne lika mycket som den dagen de gifte sig med varandra. Han kan ha varit lika förälskad i henne nu, efter 27 år. Han kan ha skyndat hem till henne.
Och det kan ha varit därför han ville att väskan skulle rulla lite fortare.

Kommentarer
Postat av: Anonym

du är så fin!

[hjärta]

2011-02-13 @ 22:17:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0