Mystery, how we were once so familiar.

Kan någon vänlig själ förklara detta för mig?

Klockan är 11. Jag har för ett tag sen pussas honom hejdå och sen dess har jag suttit framför tvn med pappa. Kollat naturprogram. Ögonen sved och jag gäspade till och med ibland. Jag var trött. Fick inte ens tanken att borsta tänderna och gå och lägga mig. Jag menar, klockan 11. Finns inte i min värld. Inte i min lediga värld. Ta vara på alla timmar man kan, alla alla. Om kvällen. Natten. Dagens ljusa timmar sover jag gärna bort. (och särskillt när jag är trött som fasen när klockan ringer klockan halv 12 för att jag la mig för sent) Programmet tog slut, pappa sa att han skulle lägga sig och läsa innan han skulle sova. Klockan 11. Jag ville inte sova än. Det går ju inte. Men jag ville inte heller sitta ensam framför tvn och behöva släcka ner ensam sen. Nej. Så jag borstar tänderna, tänker att jag kan sitta en halvtimma vid datorn och sen lägga mig. Kanske läsa lite. Klockan blev halv 12. Ögonen sved. Inte än inte än. Klockan är nu snart halv 1. Ögonen svider. Nu, ända sen dess, fortfarande. Jag har inte ett skit att göra på internet eller datorn. VAD I HELEVETE ÄR FELET? VARFÖR GÅR JAG INTE OCH LÄGGER MIG?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0