Lotta

Det finns så mycket jag vill göra. Jag vill kolla på alla gråtstunder ifrån bröllopet, ja det är skittöntigt kanske, men nej. Jag blev så glad, en liten bit lycka spred sig liksom vidare och lite hamnade hos mig. Inte för att jag behöver extra, för det behöver jag verkligen inte. För det finns en han, och han är min. Det finns några de. Och det finns tid. Tid som skulle kunna vara överflödig, helt beroende på vem som säger det. Den kan få vara lite överflödig om den vill. Hemskt hemskt gärna får den det. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag inte vill göra. Jag vill inte veta av att överflödet av tid snart (inte snart inte snart inte inte) är över. För att sedan behöva planera igen. Jag vill skaffa ett eget bo. Kanske inte nununu, men kanske nu. Jag vill inte ha det eget så som i att jag är den enda som bor i boet. Jag vill dela det egna. Jag vill sitta uppe med han och dem, sent om kvällar, mitt i nätter. Jag vill vara äldre. Det finns så mycket man kan göra då som man kan göra nu men som man helt enkelt inte gör nu. Fast egentligen vill jag inte vara äldre alls. Bara det att jag inte vill göra saker som man inte gör. Men jag kan vänta. Det finns saker man gör nu som man inte gör sen. Kanske. Oavsett så vill jag vara nu. Och nu är tiden överflödig, varesig den kommer förbli det eller ej.