Lotta

Alltså. Varje gång jag läser på Niotillfem vill jag bara dö, avlida, krevera och DÖ! Det är ju så föribannat underbart sjukt fint och sagolikt. Men tänk för att jag med ska leva så när jag är 18 och kan dra vart jag vill i världen.
Och då, när jag fyllt 18. När Helena varit arton i redan ett halvår. Då. DÅ drar vi. Vi ska bort och iväg. Men det är ju ett litet tag tills dess.
Just därför ska jag och Helena leka Paris på lördag, på dagen, bara hon och jag. Så det blir utflykt på samma gång. Och edt är allt på tiden!

Back to français, oui!